jenniferalfredsson

Var och varannan dag står det på Aftonbladet om man är beredd på att sänka lönen för att rädda sitt och sina kollegers jobb.
Om jag var ute i arbetsvärden skulle faktiskt inte jag veta vad jag skulle svara. Visst, självklart väljer man ju sänkt lön inför att förlora sitt jobb. Men låt oss säga att du är ensamstående mamma/pappa med tre barn. Du tvingas sänka lönen med ett par tusenlappar. I och med detta måste du kanske flytta till en billigare lägenhet, barnen får dela rum och måste börja ärva kläder för att mamman/pappan har inte råd till att försörja sina barn på rätt sätt. Tillslut kanske socialen måste gå in och lägga till pengar för försörjandet. Då förlorar staten/kommunerna på det i vilket fall.
Det kanske inte händer för så himla många. Men det finns sånna som inte har en så stor lön, pga att det är brist på jobb och måste ta första bästa för att kanske det i den branchen man utbildade sig till inte har tillräckligt med jobb.
Endel kanske till och med får ta två jobb med en minimum lön. Då är han eller hon inte hemma värst mycket och om den har små barn får de lämnas av på fritids eller dag hem.
Väl när föräldern kommer hem från jobbet på kvällen är han/hon slutkörd och nattarn barnen. Tar en kopp kaffe och sedan går och lägger sig. Dagen efter är det samma visa igen.
Så jag vet faktiskt inte vad jag skulle svara i den frågan om jag som sagt var ute i arbetslivet.